Jag skulle sammanfatta den här veckan som lagom kul.
I måndags kommer maken hem från jobbet, hänger av sig jackan, går sedan raka in i badrummet och spyr för kung och fosterland. Den natten tävlar han och Bo om vem som kan spy mest och det var nära att det blev oavgjort men jag tror bestämt att maken vann.
Jag känner inte av något alls under måndagen, tisdagen går lika kanon och under jobbet på onsdagen känner jag mig också precis som vanligt. Dock var det tågkaos som vanligt här i Stockholm när snön faller så maken och sonen kommer och hämtar upp mig istället. På väg hem börjar jag känna mig lite konstig. Jag kommer hem, hänger av mig jackan och ja i kanske kan gissa hur det går sedan?
När man som jag har rätt svajigt blodsocker och lätt får blodsockerfall så kan jag tala om att efter att inte fått behålla någon föda på tre dagar och inte någon väska på ett och ett halv dygn så mår man lite halvrisigt efter det.
Men idag vände det äntligen lite och jag har orkat mer än bara släpa mig ut till köket och gulpa i mig glas efter glas med vatten. Haha, det var ingen fager syn som mötte mig i badrumssspegeln men jäklar vad glad jag var ändå för jag orkade iaf titta upp :)
Jag hade tänkt mig en riktigt gran i år något vi inte haft tidigare (lillplutt har som bebis varit lungsjuk och då har det inte känts som en toppenidé att släpa hem ett barrande, dammande träd) men efter den senaste veckan med energin nere i tårna så åkte fejkgranen upp igen men äkta eller inte en gran ger en rejäl dos av julkänsla.
Ska återkomma med kort på hur fin den blev, det är lillfarbrors första år som han kan klä granen och därmed stod han för den största delen av dekoreringen. Han tyckte tydligen inte att de små tomtarna i granen ska hänga själva så nu hänger de alla två och två eller fler så de har någon att krama om, mysigare lillkille får man leta efter!
Kram på er!
Therese
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar