Hur det hela började

Sambon (nuvarande maken) och jag satt 25 år gamla och åt en sen lunch på en pizzeria i orten vi bodde i. Pizzerian låg vid en stor och tråkig väg men på baksidan hade den en lika oväntad som vacker utsikt. Vi blickade ut över sjön och det närliggande villaområdet och nästan i mun sa vi att här ska vi bo, ja om en massa år förstås.

Ett par månader senare satt jag på jobbet och slötittade på Hemnet under min lunch och hajade till när jag såg en villa i området som vi skojade om. Det var en Smålandsvilla modell Katthult, den låg på en liten grusväg och blickade ut mot sjön och  framsidan bestod av en enda stor gräsmatta. Som ett skämt skickade jag länken till John och skrev tre ord "Vårt nya hem". En månad senare skrev vi på papprena.

Nja riktigt så smidigt gick det kanske inte. John svarade att vi kanske skulle kunna ha råd med villan om den inte steg allt för mycket i pris under budgivningen. Jag minns att jag stirrade på skärmen, men vänta nu, kunde vi faktiskt ha råd med den här villan? Och när jag insåg att ja, vi kunde faktiskt kunna ha råd med den så bara visste jag att vi måste få det här huset.

Då både John och jag är uppvuxna i Stockholm i lägenheter visste vi inte ett dugg om hur det var att äga ett hus, men efter att min entusiasm smittat av sig på John så var vi bestämda, huset skulle bli vårt! Till stor del pga den tidigare ägarens ointresse av att fixa huset inför visningen lyckades vi köpa huset.

Sådär stod vi med nycklarna till en villa med sex rum som behövde en hel del renovering och fix och då var det bara dags att kavla upp ärmarna.

Nja det gick ju inte heller riktigt enligt plan... Mer om det kommer senare.

Här kommer en liten tjuvtitt på det hemmafix vi iaf åstadkommit hittills

Ha en bra dag i höstrusket!